Vintern

Inte alla former är perfekta,
men kan ändå vara sköna,
Ett knotigt träd när vintern lagt
sitt täcke över det gröna.

När stjärnorna sprider sin lyster
är bara frosten dem värdig
Stjärnglans speglad till tusen små ljus
även vintern är härlig!

Vuxna växer inte

Pojken som tycker sig vara äldre,
vara bättre än kamraterna,
har därigenom oftast rätt.
Sinnet som försummade sin barndom,
en man i lilla barnets klädedräkt,
lekte inga lekar
det var för klokt.

Men vuxna växer inte
de bara dör,

Om inte barnasinnet återför

till dem en hänryckningens friskhet.

Morgondis

Morgondis
en silverskrimrande liksvepning
åt en död stad
Gör livlösheten vacker

Morgondis
en silverskimrande liksvepning
åt en döende man
Stänger kvalen inne.

Spillror

Ensamhet
källan till kreativitet
som inte kommer någon till del
när konsten dör med maestron.

Sömnlös natt
håller dagdrömmaren sysselsatt
bryter ner hans motståndskraft
i spillror av en stor man.

Hemligheter
livets konserverade slaggprodukt
samvetets as
flugorna frodas inombords
larverna kläcks och krälar
Över dina ögonvitor.

Dina bästa dagar

Försöken att rätta sig in i ledet
köpa hela paketet
gör dagarna meningslösa
en önskan kittlar själen
men viljekraften som krävs
för att våga språnget ut i det okända,
att plöja sin egen åker
rädslan att hamna i marginalen
håller dig tilbaka
skyddar dig från förändring
men också från förverkling.

Står du med vardera foten
i olika strömmar
kommer du ändå slitas itu
kampen mot rutinen är fruktlös
energin går till spillo i viljornas dragkamp
strid inte mot båda strömmar
markera inte revir i ett landskap
som ändras från timme till timme
utgå istället inifrån;
Tiden som flyr är alltid dina bästa dagar.

Du lyssnar mera än du lyssnas på
mera en åhörare än retoriker
men får du någonsin ge utlopp för frågorna som hopar sig bakom tystnaden?

Den gode grannen

Tystnad
bara ett avlägset dunkande genom väggarna
förvissar mig
om att någonstans
bultar någons hjärta.

Saknar
vännerna jag aldrig haft
integriteten har fått övertaget
Ingen
har brutit in i min privata sfär
Drömmar om en verklighet
får varje dag att verka
än mer surrealistisk

Ensam
bråddjupet inombords är hisnande
allt innehåll
förtärs av tomrum
faller fritt inom mig

Jag är ingen.

Vem där?
lånar ut mitt mjöl
stänger dörren
Svarade aldrig på tilltal
vad har väl jag att säga?
avgrunden är tom, och bottenlös

Jag är den gode grannen
genomlider tyst min icke-existens
jag finns som begrepp men inte som människa.

Hoppas du är tacksam... scenen var aldrig min.