Överallt

Här kan jag vara lycklig
och om någon frågar var,
kan jag bara svara:
Överallt.

Vi ber om ingenting

Hans hårda ögon
sade mig allt om mig själv,
han var min avbild
sådan jag önskar att den inte vore
En tjuv av naturen,
som stjäl det som ges
Vi ber inte om förlåtelse
Vi ber om ingenting,
Vi begär.

Resignation i form av ett svartnat inre
strävsamhet styrd av det yttres behov
Förödelse i form av ett iscensatt liv,
skönhet begränsad till en dimension

Men ödeläggelsen går på djupet,
en mångfacetterad tomhet
Trots alla dess sköna anleten,
skönheten bara skyler den...

Ansiktena jag möter är lika uttryckslösa
lika hårda och grå
som vägen vars bana
jag för enkelhetens skull finner mig följa

Denna kunskapens orm, denna förstenade vetenskap
som bara leder mig fram
och åter tillbaka
ett stycke död natur jag borde sörja

Följsamheten är förtigen när allt annat ifrågasätts
att ingen sanning finns
sägs vara all sanning som funnits
kan en motsägelse ge upphov till liv?

Världen skrider framåt när allt är likformigt
att blicka uppåt och ut
faller aldrig någon in
är själadöd vad vi kallar liv?