Lycka mäts inte i tid

Att samla på nycklar
utan att söka de lås dit de hör
sorg kommer inte ur armod,
det kommer ur överflöd

Att söka en genväg
när skönheten finns vid en krokig stig
en omväg är inte att lida,
lycka mäts inte i tid

Att kalla sig kunnig
när kunskap om livet ges alla till del
visdom mäts inte i siffror,
de har det, som är tillfreds

Att skapa sin omvärld
skild från den moder man stammar ifrån
förnedra jorden man står på
beröva sig själv på sitt mål.

Vågar du verkligen kalla dig klok
du som anger dig själv som den bäste,
som stängt dig själv inne i den trångaste cell
men inte ens nu finner fäste?

Sorg du spådde, men kärlek du sådde

Stilla, du som gråtit -
Sorg du spådde,
men glädje du sådde

Vila, du som kämpat -
Sov nu gott,
du gjort vad du förmått.

Vakna, du som drömmer -
Dunklet flyr för din framtid
det dagas för din samtid

Titta, du som vuxit -
Smärtan märkt dig,
men kärleken stärkt dig.

Om jag fäller tårar över ditt porträtt

Om jag fäller tårar över ditt porträtt
är det för att där finns ingen tröst
ingen värme, ingen doft
eller ljudet av din röst.

Så om jag fäller tårar över ditt porträtt
är det för att allt har tunnats ut
kvar finns bara bilden som
bestulits på sitt djup.

Men jag fäller inga tårar över ditt porträtt;
borta är magin som du besatt
Vem behöver avbilder?
De stjäl från dig din kraft.