Lär mig

Till vilken gagn är min kraft
som jag inte kan bruka
på annat än det lilla
som fort är förbrukat-

Till vilken nytta är jag själv
om jag törstar och hungrar
efter det jag känner dofta
från grannarnas ugnar-

Och vilken skillnad gör min hjälp
om jag vacklar och velar?
Inte mycket är bevänt
med den som alltid felar.

Till vilken glädje är min mark
om jag inte kan plöja?
Min sådd förs bort av vinden
så skörden lär dröja...

Mot att vara

Helgdagens tjocknande myller
storstadens gator fyller
Man går avenyn
under falsk pseudonym;
Bliva ett med de andra
som ej tala med varandra

Eller överskrid massans strävan
bli en som fyller dem med bävan...
Men ett omtalat namn
leder ingen i hamn
Den ena kampen så dum som den andra
ingen finns utom du att klandra:

Sträva inte mot att bli,
sträva mot att vara.

Dukat bord

Svultna barn
vandra bort från dukat bord
sätter sina bara fötter
i fuktig jord

Tröttas ut
fruktar nu ej någonting
sjunker in i grönskans milda
omfamning

Träden står
som jordens port mot himlarna
matta barnen glömmer
räkna timmarna

Himlens valv
vittnar om oändlighet
enkla hjärtan fångas
i all härlighet

Rot och stam
början, resa – slutstation
trädets krona
den fullkomnades tron.

Nationaldagen

Under massans gälla skrik och glada skratt
hörs en röst som kallar oss att festa
Barn de blivit och valt nöje framför nytta
Blinda för behovet av att avstå från det mesta
blundar de inför allt som hotar öppna deras ögon

Bakom massans hysteri och upprymdhet
ligger ett beslut att följa rösten
Som inget kräver, inget fordrar eller säger
Blinda för de vikter som pressar över brösten
Blundar de inför allt som hotar öppna deras ögon.

Ingenting

Ur ingenting är du sprungen
och ingenting skall du åter bli
såvida inte du fängslas av världen,
som är ännu mindre.

Ha alltid detta i åtanke:
Sträva mot ditt urtillstånd,
skjut från jalusierna som skiljer
medvetandet från evigheten.

Sjuksyster

Sjuksyster väntar på kallelsen;
när hon behövs är hon alltid nära
Den nåderika, helande
när alla livets plikter börjar tära.

Sjuksyster väntar på nödropet,
när botten är nådd är vi alla lika;
Hon tröstar och vårdar
vår största rädsla är att henne svika:

Aldrig ska vi från hennes sida åter vika
ens när vi har styrkan åter.

Samma rymd

Om sanningen är
Evig och oändlig
alltid oföränderlig
Allestädes närvarande
allting omfamnande-
Om sanningen är allt detta,
innebär det likväl en begränsning...

(och är det den enda rätta?
kan allting rymmas i någonting?)

Som att skåda stjärnor genom fönstret
nästan hela himlen är skymd
Andra fönster, andra stjärnor
- (kanske inga alls!) -
men samma rymd.