Medan världen rusade vidare
ställde sig självaste tiden stilla
Att höra på de ljuvaste toner...
En evighet i det lilla.
Det slog mig, där tiden stod:
gör den till din vän!
Fördriv honom inte,
den fördriver nog sig själv–
och dig med den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar