Delgiven kan oss bliva

Delgiven kan oss bliva

något hela världen ej kunna fördriva

Ens i våra plågsammaste stunder

eller om världen går under,

kommer vi vika från varandras sida.

Tiden

Medan världen rusade vidare
ställde sig självaste tiden stilla
Att höra på de ljuvaste toner...
En evighet i det lilla.

Det slog mig, där tiden stod:
gör den till din vän!
Fördriv honom inte,
den fördriver nog sig själv–
och dig med den.

Hjärtats väg

Man flyger över himlen
vandrar tyngdlös bland stjärnor–
för att förnöja våra hjärnor!
Men hellre än att ensam äga himlen
och naturlagar bestrida,
vandrar jag på jorden vid din sida.

Sommarvisa

En dag är i antågande,
då natten för sin sista gång
med tyngd och mörker kväver allting glädjande

Fria från allt famlande efter lustens gäckande tröst
riktas våra hjärtan
mot det som var först.

Då de heliga upphöjes
och inte längre spottas på,
men med flit och vördnad
man strävar efter att förstå...

Då orden åter följes
och var man är ett gott exempel
Då i varje hjärta,
ryms ett gyllene tempel–

Jag hoppas den dagen kommer snart!
Ifall bara någon satte fart...

Livets träd förenar oss med varandra,
kunskapens träd skiljer mellan ont och gott–
Vi måste noga vakta det andra,
med mindre ondskan blir vår lott,
om vi godheten försmått.