Komet

En vandrande stjärna,
alltid på väg in i det oändliga mörkret...
Men ibland kommer du åter;
Däremellan saknar och lider jag med dig.

Lärlingen

Alltid lika osäker och rådvill
irrvägarna har varit många och långa,
det tog tid att komma fram.

Bultar på porten,
hör någon nalkas från andra sidan
Förväntansfull men tveksam.

Väntar spänt på svaret:
på vilken sida skall vandringen fortsätta?
Ett är säkert: Den kommer aldrig leda tillbaka.

Narcissus

Min själ! du har förälskat dig i din egen avbild
offer har du fallit för din egen skönhet
Men från källan till den håller du dig åtskild,
och det som givits dig har du tagit för ditt eget...
Och du har blivit lika endimensionell
som din spegelbild-
för din klarsyn har grumlats av passion.

---

När jag inte längre yvs över mina bedrifter
utan låter äran tillfalla den som dem möjliggjort
Då är jag värdig alla hyllningar
för det småsinta vikt undan för något stort
Då inget högmod kvarstår i mitt hjärta
och all stolthet är å andras vägnar
Då, och aldrig förr, kan jag skapa
något som även andras själar fägnar.

Tillbakadragande

Från någonstans
kommer en by
Sliter i tygen jag bär
inte yster och livlig,
men våldsam och tvär

Över är sommarens lekar
så lustigt, vinden har rätt
tid är att kasta kostymen
som mig sommartiden klätt

Tid är att fjärna sitt yttre
med världsliga mål och motiv
Med kroppen i träda ett halvår
vaknar så själen till liv

Stjärnorna lyser klarare
för var dag mörkret stjäl
Endast människans konstgjorda lysen
klarar att dölja dem väl.

Mittpunkt

De torra, prasslande löven
rivs upp i den mildaste pust
En gång satt de stadigt,
övergiven står stammen de lämnat

Och dimman drar in igen,
insveper stammen i kyla
men stammen står stadigt
inom den slumrar en sprudlande kraft

Löven vittrar sakta bort:
vem behöver vem?
Snart skall trädet klä sig på nytt
tills alla löven åter flytt.

Kanske skall det sägas,
att trädet förbrukat lövens kraft
Men nog har det väl egentligen
bara återkrävt vad det en gång lånat dem?

Lär mig

Till vilken gagn är min kraft
som jag inte kan bruka
på annat än det lilla
som fort är förbrukat-

Till vilken nytta är jag själv
om jag törstar och hungrar
efter det jag känner dofta
från grannarnas ugnar-

Och vilken skillnad gör min hjälp
om jag vacklar och velar?
Inte mycket är bevänt
med den som alltid felar.

Till vilken glädje är min mark
om jag inte kan plöja?
Min sådd förs bort av vinden
så skörden lär dröja...

Mot att vara

Helgdagens tjocknande myller
storstadens gator fyller
Man går avenyn
under falsk pseudonym;
Bliva ett med de andra
som ej tala med varandra

Eller överskrid massans strävan
bli en som fyller dem med bävan...
Men ett omtalat namn
leder ingen i hamn
Den ena kampen så dum som den andra
ingen finns utom du att klandra:

Sträva inte mot att bli,
sträva mot att vara.