Den gode grannen

Tystnad
bara ett avlägset dunkande genom väggarna
förvissar mig
om att någonstans
bultar någons hjärta.

Saknar
vännerna jag aldrig haft
integriteten har fått övertaget
Ingen
har brutit in i min privata sfär
Drömmar om en verklighet
får varje dag att verka
än mer surrealistisk

Ensam
bråddjupet inombords är hisnande
allt innehåll
förtärs av tomrum
faller fritt inom mig

Jag är ingen.

Vem där?
lånar ut mitt mjöl
stänger dörren
Svarade aldrig på tilltal
vad har väl jag att säga?
avgrunden är tom, och bottenlös

Jag är den gode grannen
genomlider tyst min icke-existens
jag finns som begrepp men inte som människa.

Hoppas du är tacksam... scenen var aldrig min.