Om tomheten

Tomheten inombords har växt sig så ofantlig
att den hotar spränga skalet som innefattar den
släpps den fri kommer den sluka alla veka själar i dess väg
till dess medvetenheten om sin egen betydelse överskuggar bristen på innehåll
och egenkärleken återigen bildar en tunn hinna över den förstörande tomheten
som bara tillfälligt kan stängas inne, som aldrig kan förstöras
bara förebyggas
Är skadan skedd kan den vara irreversibel
och i värsta fall kan bara döden stoppa ångesten som flödar ur såret,
ångest som sällan stannar vid källan
Ord, eller bristen på dem,
är klingan som huggit av alla lemmar och lämnat sitt offer i fysisk apati
men med ett sinne som skapar förtidiga rynkor i dess anlete.