fredag 24 september 2010

Höstnatt

Natten, klar som ej på sommarn;
kölden nyper åter i min kind
Buren hit från fjärran vidder,
av frisk och yster nordanvind.

Himlen fri från skyar tunga:
stjärnbeströdd oändlighet
Hjälper oss, som än är unga
förstå vår världs uråldrighet.

Nästan hör jag sfärer spela;
ensamt stjärnfall så jag ser
Då önskar jag, jag kunde dela
denna stund med någon mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar