Vi föds i denna världen
lever slikt vi önskar
från det vi en gång satts i rörelse
Likt ringarna på vattnet
växer vi i omfång
varje ögonblick från vår födelse:
Mer fjärran från vårt ursprung
har vi aldrig varit
och vi blir äldre, mattas ut av alla prov
Men om källan verkar avlägsen
skall vi ändå vända
åter till vårt upphov.
Droppen, bäcken, floden
finner alla vägen till Källan
Ringarna på vattnet
rör sig bort från den
utan att någonsin lämna den.
De är sig själva för en stund,
men aldrig något annat;
Till slut förgås formen
och de blir åter Ett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
"Herre, även om jag och Du utgör blott En, tillhör jag Dig men inte Du mig, precis som vågorna tillhör havet men inte havet vågorna" (Shankara).
SvaraRaderaNu tog du precis udden av mitt planerade nästa inlägg.
SvaraRaderaJasså, jag som tyckte mig ha snubblat över en bra sammanfattning av just detta inlägg. Hursomhelst är det väl inte fy skam att få sin originalitet komprometterad av självaste Shankara? ;)
SvaraRaderaHan är inte en gång den förste att förekomma mig...
SvaraRaderaDet unnar jag honom. :)