I prövningens stund

Ett kringirrande ingenting,
upprätthållet av ett tunt, tunt skal
Som fernissad luft—
Stundom upplever du dig så.

En hårsmån ifrån sanning
är du kanske i dessa stunder av kval
Så hör på ditt förnuft!
Genombryt din ytnivå
när skalet ändå är skört.

För fyller du din varelse
med drifter, passioner, behov
kommer du aldrig bli nöjd;
De hör inte till.

Du kommer fortsätta din lidelse
tills du kuvat dess upphov:
Då äntligen kommer du känna fröjd
och höra världen till!
—det är vad jag har hört...

Hellre än att fördunkla sin själ,
och hellre än att äga allting runtomkring
Uppgå i det, ni hör ju samman..!
—låt slöjan falla—

Du menar det inte väl
när du säger du är ingenting
Men Ingenting var efter och före alltsamman
Det som skapat oss alla,
Det, som aldrig blir förstört.

(...om bara jaget försakas,
skall evighetens nektar smakas,
alla önskningar bejakas...)