Gästinlägg 3

Vuxenhet har alltför ofta förväxlats
med ett undertryckande av sann barndom,
där helig enfald – ödmjukhet – avvecklas.

Konstlad är den skepsis som står i grå blom,
förhärdad är ambitionen som pockar,
när människan vill bli sin egen gudom.

Löftet om självtillräcklighet, det lockar;
men barnet, vart det än må bo, säger dig:
misstron du har mot din Fader, den chockar.

Min älskade vet: själen som säger ”nej”
för att ikläda sig den vuxnes frihet,
slutar blott som den blinda driftens lakej.

Jag tillhör min älskade, för att hon vet
att rebellen, trots mödor, inte blir mätt;
en komplex människa måste bli asket.

Det sanna barnet, vars självtillit är nätt,
hörsammar den korsfäste – som dock lovar:
”Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”